Studenters psykiska hälsa i KOTT 2024 och vägen till hjälp

Studenters psykiska hälsa i Finland mättes senast i KOTT 2024, och siffrorna visar både vad som har lättat sedan 2021 och hur vägen till hjälp ser ut för den som behöver den. Belastningen sjönk, men den ligger kvar på en nivå där ungefär var tredje studerande har det tungt. Diagnoserna följer inte samma kurva, och skillnaden mellan kvinnor och män är stor i båda ändarna.

KOTT är förkortningen för högskolestuderandenas hälso- och välfärdsundersökning. Den görs av Institutet för hälsa och välfärd, och undersökningen upprepas vart fjärde år med ett urval på 12 000 studerande. Omgångarna 2021 och 2024 är genomförda och nästa är planerad till 2028.

Undersökningens mått och urval

Målgruppen är 18-34-åriga studerande som är närvaroanmälda och avlägger en grundexamen vid en finländsk högskola. Urvalet 2024 omfattade 11 904 studerande och deltagandet var 31 procent, mot 11 912 och 53 procent år 2021. Materialet samlades in i mars och april 2024, och bortfallet korrigerades med viktkoefficienter.

Den psykiska belastningen mäts med MHI-5, en enkät på fem frågor om ångest, nedstämdhet och upplevd lycka under de senaste fyra veckorna. Det är ett symtommått, inte en diagnos. En hög poäng betyder att veckorna har varit tunga, inte att en läkare har konstaterat något.

Skillnaden mellan mätt symtomnivå och konstaterad diagnos går igenom hela materialet, och den är värd att hålla i huvudet när talen läses. Det ena beskriver hur många som mår dåligt, det andra hur många som har hamnat i vård och fått en beteckning på det.

Belastningen sjönk, nivån är kvar

Betydande psykisk belastning upplevdes av mer än en fjärdedel av de studerande år 2024, kvinnorna 32 procent och männen 24 procent. Helhetstalet var 29 procent, mot 35 procent år 2021.

Nedgången på sex procentenheter mellan 2021 och 2024 har en uppenbar förklaring: den första mätningen gjordes i februari och mars 2021, mitt under pandemins tredje våg, med stängda campus och undervisning på distans. Jämförelsen visar alltså återhämtning från ett undantagsår snarare än en varaktig förbättring. Nivån 2024 är fortfarande sådan att nästan var tredje studerande rapporterar tung belastning.

Könsskillnaden är den mest beständiga iakttagelsen i materialet. Bland kvinnorna sjönk andelen från 40 procent 2021 till 32 procent 2024, och även efter nedgången ligger den åtta procentenheter över männens.

Diagnoser och symtom

Ångestsyndrom hade konstaterats hos 17 procent av de studerande under de senaste 12 månaderna år 2024, hos kvinnorna 23 procent och hos männen 10 procent. Depression hade konstaterats hos 15 procent, hos kvinnorna 18 procent och hos männen 12 procent. Social ångest upplevdes av mer än en tredjedel av de studerande.

Talen är inte varandras alternativ. Samma studerande kan finnas i flera av dem, och överlappningen mellan ångest och depression är den vanligaste kombinationen i vuxen ålder. För den som söker hjälp betyder det att den första frågan sällan är vilken av dem det handlar om, utan vilket besvär som just nu tar mest av vardagen.

Att kvinnornas ångestdiagnoser är mer än dubbelt så vanliga som männens säger dessutom två saker samtidigt, och båda är sanna. Kvinnor rapporterar mer symtom, och män söker sig mer sällan till en mottagning där en diagnos kan ställas.

En diagnos har också en praktisk sida som sällan sägs högt. Den behövs för att FPA-stödd psykoterapi ska kunna beviljas, och den skrivs av en läkare efter att vården har inletts. För den studerande betyder det att den första tiden inte handlar om att få ett namn på besväret, utan om att en vårdrelation börjar och blir dokumenterad.

Vägen till hjälp under studietiden

Den första kontakten går via studerandehälsovården, som för högskolestuderande sköts av Studenternas hälsovårdsstiftelse. Dit går man med symtomen, inte med en färdig slutsats. Många väntar för länge just av den orsaken, i tron att besvären ska vara tillräckligt allvarliga innan tiden är motiverad.

Läroanstalten har också egna resurser vid sidan av hälsovården: studiepsykolog, kurator och studiehandledare. De behandlar inte psykiska störningar, men de kan ändra på det som håller belastningen uppe, som en orimlig studietakt eller en obehandlad tentamensskuld. Den vägen är ofta snabbare än vårdkön och lönar sig att gå parallellt.

Längre psykoterapi ordnas i Finland oftast via FPA. Rehabiliterande psykoterapi kan beviljas den som är 16-67 år, har en konstaterad psykisk störning och har fått adekvat vård för den i minst tre månader. Stödet omfattar högst 80 besök per år, och terapeuten ska vara godkänd av FPA.

Väntetiden går att använda. Handledda program på nätet, korta samtalsserier och studiepsykologens tider finns oftast att få snabbare än en terapiplats, och de räknas som vård. Det som saknas under väntan är kontinuiteten, alltså samma person vecka efter vecka, och det är just den som den längre terapin ger.

Tremånadersregeln avgör tidtabellen. Vårdrelationen ska inledas först, ansökan kommer efter den, och för en studerande betyder det att kontakten till studerandehälsovården på hösten är förutsättningen för att psykoterapin ska kunna börja under samma läsår. En stegvis genomgång av hur en terapeut söks är till hjälp när ansökan väl är aktuell.

Siffrornas gränser

Deltagandet 2024 var 31 procent, alltså svarade knappt en tredjedel av de utvalda. Bortfallet korrigeras med viktkoefficienter utifrån registeruppgifter, men ingen viktning vet vad de som lät bli att svara mår. Bland dem finns rimligen både de som hade för bråttom och de som orkade minst.

Undersökningen beskriver dessutom en grupp som redan har kommit in på en högskola. Den som har avbrutit sina studier eller aldrig sökt syns inte i materialet, och just den gruppen är den som saknar studerandehälsovårdens tjänster.

Ett konkret steg för den som känner igen sig i talen: skriv ner hur många av de senaste fyra veckorna som har varit tunga och vad som har blivit ogjort under dem, tentor, måltider, kontakter. Den anteckningen är exakt det som frågas på mottagningen, och den gör det första samtalet kortare. Krishjälpen svarar om läget är akut, och i en nödsituation är numret 112.